För pappa.
Saknar dig och allt som aldrig blev av.
Eller ens fick en chans att bli av… Det är det som känns värst faktiskt. Att jag inte hann visa upp mina barn eller mitt landställe – saker jag vet att han hade älskat så mycket!
Hoppas att du har det bra pappa!
Vi pratar ofta om dig ska du veta. Skrattar och minns.
Du hade så mycket, så mycket liv kvar att leva men nu blev det inte så.
Men vi som är kvar lever ganska fullt ut vill jag tro. Här väntas det inte med ”att ställa ut finglasen” till på Lördag inte – vi vet ju att livet kan ta slut i morgon, så vi kör på!
Jag tror faktiskt att det är du pappa som gjort familjen modigare på så sätt!
Man har ju faktiskt bara ett liv, då får man se till att göra sitt bästa utav det, eller hur?
