Ännu en fas antar jag. En ganska jobbigt och envis liten fas kan jag dock tycka….
Alba vägrar sova själv. Alltså V.Ä.G.R.A.R.
Fast det är min tur antar jag. Kan liksom inte klaga De har varit fullkomliga små änglar när de kommer till sömn och mat. Tills nu.
Just nu är hon alltså i en ”inte sova själv fas”.
Så här ligger hon och sussar på min arm… Det är den minsta lilla andning man kan tänka sig. Pyttesnus liksom.
