Det är nu officiellt: Jag ÄR en Leg.Lipsill.
Min bästis bröllop har just ägt rum och jag tror jag bölade från jag satte min fot på Östgötaslätten där de ägde rum tills jag åkte hem.
Eller föressten, det började redan i bilen på vägen ner när jag skulle öva på mitt tal. Då var det kört redan där kan jag säga…. ”Men jag hör ju inte vad det är du försöker säga” sa mannen lite förvirrat efter mitt försök till högläsning.
Enligt önskan från bröllopsparet så kommer inga bilder att visas här eller någon annanstans så jag nöjer mig att berätta att det var ett alldeles, alldeles magiskt bröllop i de mest underbara omgivningarna.
Jag är fanimej golvad fortfarande över hur berörd jag och många andra var, men så har också detta ljuvliga par en alldeles säregen förmåga att öppna upp hjärtchakrat på folk….
Temat var färg och som ni vet så är inte det min direkt starkaste sida men naglarna var iallafall färgglada! Och mina illrosa strumpbyxor… Och allt på insidan i min kropp kändes färgstarkt faktiskt – det var så mycket kärlek och känslor.
Men mest var vi utomhus – även under själva vigseln. Så fint, så annorlunda och så precis på pricken dessa finingar som betyder så mycket för mig…
Nämen vad i hela friden… Assp, nu är jag där igen! Snörvlandes med tårar som sprutar värre än lille Skutt…
Leg. Lipsill som sagt.