Mina fingrar är vaken bruna eller gröna. Snarare likbleka.
Däremot så uppfattar jag mig själv som en hyfsat omtänksam person som när tiden tillåter gillar att gå och ”småputtra” (ej att förväxlas med småprutta..) hemmavid…
Går gärna och pratar med mina små blomster på hemmafronten alltså.
Men inte fasiken verkar de hjälpa nämnvärt. Mina blommor har en förmåga att die on me…
Jag som kör med blomsternäring, skönsång, nya krukor och har till och med namn på alla.
De röda i köket går under namnet ”tant blommorna”. ”Förklaring överflödig” tycker mannen.
Rufus gillar dem iallafall – röda ju!
Sen har vi ”alkoholisten” – herregud, den är underhållande törstig! Helst två gånger om dagen vill den dricka.
Både jag och Nicki är skörare av denna. Snudd på heltidsjobb att hålla liv i den här rackaren!
På spisen står ”Kronjuvelen”. Det här är en survivor av rang vill jag lova! Jag släpar med den överallt -(landet, fjällen…) säg vad den här inte har överlevt?!
Vi firar även födelsedag för denna bladiga Ola Skinnamo- survivor! Jajjemen, den 3 mars fyller den två år…
Fick det av mina vänner Carro och Nina i samband med att tjejerna kom till världen.
”Kronjuvelens” livslängd är ju även ett historiskt rekord för mig som blomstermatte.
Jag glädjer mig extra mycket åt just den när jag idag sa farväl till ” lila billiga från Willys” som gav upp på mig redan efter tre dagar…
