I går slocknade en vass penna och ett par starka trumslagande handleder för alltid.
Kristian Gidlund har kilat vidare…
Det är sorgligt tycker jag eftersom han verkade så fin. Klok, modig och ärlig.
Och vilket imponerande avtryck han har lämnat efter sig – jag är enormt imponerad av hans styrka och mod att visa sårbarhet och ta upp och hantera något så svårt som döden….Han berörde så många, så många… Med bloggen, sommarprogrammet, musiken….
Och lyckades dessutom mitt i allt trösta andra trots din hopplösa egna situation…DET är fanimej makalöst!
Tycker att det är så sorglig att han skulle ha fyllt 30 på lördag…och att han inte fick några barn som han så gärna ville…
Idag låg jag i två timmar på golvet, totalt närvarande, med mina små… Och så skickade jag en tanke till Kristian!
Det är så lätt att ta saker och ting för givet… Tack Kristian för att du fick mig att stanna upp i dag och tänka till!
