I brist på att jag inte riktigt kan springa än (hjälp hur ska det gå i tjejmilen?!) så har jag börjat cykla så smått.
Eller ”så smått”… Jäkligt långt tycker jag egentligen! 1.4 mil dit och samma tillbaka. Det är lite galet kan jag tycka – och då är det ju legitimt att även se lite halvgalen ur när man cyklar eller hur?!
Trots att kedjan hoppade ur och det var allmänt ganska så rejält skitjobbigt så var det grymt fint över Lidingö bron!
Jag cyklade JÄMT när jag bodde i London. Och vem vet, nu kanske jag är i gång igen?!
