Jag vet inte vad det är med dessa hus, men ända sedan jag är liten så har jag känt mig smått deppig när jag passerat dessa hus… Och då har jag ändå bara åkt förbi på sommaren tänker jag.
Tror att det eventuellt är ett äldreboende. Fast jag har aldrig sett någon människa där.
Och kanske är det just världens bästa äldreboende med en massa glada äldre människor inuti?
Jag hoppas ju såklart på det men ändå får jag en sådan himla märklig känsla i kroppen när jag åker förbi där – varje gång. Det är farsinerande.
Får en känsla att jag hade dött på en kvart om jag blev inlagd där. Förvaring är det ordet som kommer över mig.
Deppig, färglös förvaring….
Kanske läge på att ta en omväg nästa gång?
