Kan vi bara stanna till vid den här bilden lite.
Alltså spana in löparproffset. Jag syftar främst på strumporna som jag har fått av min syster. Visst ser jag snitsig ut?
Löparspårets drottning typ.
Eller ja, så är det givetvis inte men det där socksen ser ju onekligen jäääädrigt initierade ut, eller hur?
Tydligen så är det sådana som gäller numera – stödstrumpor.
Då blir man extra snabb! (Kan jag behöva för övrigt)
Vet inte det, men de sitter på himla bra!
Men jag tycker iallafall att jag är ett levande bevis på att alla kan lära sig att springa!
En tvillinggraviditet och typ 58 olika hormonresor med Ivf sensre så var mitt flås förra sommaren på abdolut 0 (noll).
Ska väl tillägga att man kan absolut röra på sig under en ivf-behandling men jag var så feg efter 5 missfall och fick för mig att ”det skulle trilla ut” vilket resulterade i att jag gick och sa ”jag tar det vääääldigt lungt med motionen” i typ ehhh……flera år….
Men trots dåliga knän, otränad som satan så drog jag i gång… Den 5 aug förra året.
Ni ser nedan hur snabb jag var då – knappt 2 km på 15 minuter. Och då var jag helt slut efteråt!
I förra veckan sprang jag milen på 54 minuter. Kan jag komma i gång så kan snudd på alla skulle jag vilja påstå!
Och nu med stödisar på… Jösses! Jag kanske måste skaffa mig ett artistnamn, typ ”Blixten” eller nått?!
