Jag har ett flertal väninnor som just nu går igenom cancer.
Det är FÖRDJÄVLIGT rent ut sagt, det finns inga andra ord för det. Det suger fett som kidsen säger. Och det gör ju verkligen det!
Lilla fina U ringde häromdagen och var alldeles förtvivlad av oro, läkarna har sett ngt ”som inte såg helt bra ut” men hon måste vänta en vecka och komma tillbaka för nya prover och nya besked.
Vad fasiken, U ska ju vara frisk nu! Hon är ju mamma till en liten 1 åring för Guds skull! Vad är det här?
Hur överlever man en sådan vecka?! Och gå och vänta…. Om jag tycker att det är olidligt, vad ska då inte hon tycka?
Jag vet att man måste hålla i sär äpplen och päron men jag blir bara så fruktansvärt provocerad när då Nicki här hemma ,som just nu är hostig och risig som bara den- går ut och röker.
Get busy living vänner, inte tvärtom!