Mitt s.k ”Smultronställe” i Sverige är ju vårt landställe på Bjärehalvön i Skåne.
Diggar det mesta med Skåne får jag säga. Maten, de platta slätterna, de gula rapsfälten, dialekten, närheten till Danmark, långsamheten, vänligheten, den fina flaggan, stränderna och havet…. Älskar’t!
Här kan jag se ut som halvsju jämt och ständigt, vara osocial och göra ingenting.
Kanske är det för att jag inte är här varje dag som min bild är aningen onyanserad… Nä, i mina ögon är Skåne PERFEKT! Alltid.
Igår var jag ute och sprang i de vackraste omgivningar men det hjälpte inte. SATAN vad jobbigt det var… Benen kändes som bly, lungorna stora som på en mygga (eh, har dessa varelser ens lungor?!) och när min kompis Smulan råkade ringa mitt i löpturen så fick hon för sig att det rådde någon form av 112 situation så jag flämtade och rosslade så mycket så jag knappt fick fram ett ”ringer senare”…
Alla ni löpare därute, varför blir det så här i bland?!
Och kan jag få alla tips ni har angående ämnet ”håll”. Vad är det egentligen?
Jag hade inte ätit nära där på, sprang absolut inte snabbt (det kan jag inte) men ändå får jag ofta håll…. Very irriterande!
Alla tips tas tacksamt emot som sagt!
