Fick just reda på att fina Mona somnat in… Hon lämnar efter sig man och två små pojkar som inte ens börjat i skolan.
Vi kände inte varandra sådär jättebra, men har jobbat en hel del ihop…. Men det gör inte det hela mindre sorgligt.
Jag är så glad för att mitt sista möte med Mona blev så positivt. Det var en lördags i vintras och vi sågs med våra respektive familjer på Vapianio.
Det är så, precis mitt i livet, omgiven av familj och god mat, som jag väljer att minnas Mona!
Men just precis nu känns saker och ting förjävligt… Verkligen HATAR cancer, HATAR!!
