Ecochicas

Idag hade Rufus kompisdejt med Rasmus. Fiskpinne, pasta och lördagsgodis bjöds det på under parasollet. Rasmus är en sådan liten goding och jag är så glad att de har hittat varandra även om Rufus kör med den ett år yngre Rasmus så jag blir en smula orolig…

Alltså, man bara måste älska min syster! Hon kör omkring med en rosa rattmuff (för att stödja Cancerfonden), gör kreativa moodboards för att gå ner i vikt och hänger på kylskåpet, har kloka citat på väggen och har just byggt sig en ”pensionärskuvös” (dvs ett uterum)… Givetvis har hon redan åkt den nya Viking Line…

Thank god is Friday…

Idag fyllde vi i en lapp och godkände att Rufus ska få behålla sin resursperson på dagis. Jag, i mitt tillstånd, blev alldeles tårig när jag läste igenom allt det skrivit. Han är så fruktansvärt lik mig på många sätt….. ”Social, framåt, påhittig och empatisk” Lilla älskade fina gullisen. Men så har vi det där…

Ja vem är det egentligen? Jag vet ingen som håller på mer än min mamma med sitt hår. Hon är aldrig nöjd. Aldrig. Det verkar råda ständig kris i det flerfärgade barret borta på Granbacksvägen. Jag har försökt förklara för mamma att ovan kan ha med att göra att hon envisas att gå till Inga…

….eller skitdagar kanske man skulle säga?! Insidan har krampat totalt och det var flera år sedan jag hade en sådan dipp får jag erkänna. Sist jag mådde så här var 2003 under mina sista veckor i skivbranchen. Jag skulle försöka stå upp för mig själv inför en totalt oempatisk mansschovenist till chef. Det gick sådär…

Skulle det skita sig med Loppi av någon anledning så tror jag att jag faktiskt skulle ha potential att vikariera på barnavdelningen på någon bibbla. Jag ÄLSKAR böcker och läser nästa varje kväll för Rufus. Vissa dagar tycker han det är mysigt och andra dagar så blir han okoncentrerad och ”håller på”….. Jamen du vet……