Ecochicas

Har ni sett alla gamla filmer med Goldie Hawn i huvudrollen?

Här har ni en filmscen från en liknande rulle. Starringen Charlotta Wågert. Bara Not so Hollywood at all kan man säga…

Tänk er flotta Operaterassen proppat med härliga bloggkollegor. Det vackra vädret och solen som flödar in genom fönstrena som vetter mot slottet…

Där har branschens mesta, bästa och flesta inom barnmode samlats för att ta del av vårens alla fina barnkläder.

Det är högt i tak och grym stämning! Charlotta Wågert? Ja, hon springer mest runt som en yr höna i gården….

Dagen till ära dessutom osminkad och i förd cowboyboots (hur tänkte jag där?!) samt en urtvättad t-shirt som, liksom kronan på verket, är pimpad med en kavaj från tidigt 2000-tal som inte länge går att knäppa….

Charlottas kollega Katarina går dock hela tiden lite påpassligt två steg efter och borstar och torkar på kavajslaget. ”Vad har du gjort med den här egentligen?!” frågar hon i samma veva som Alba, som hänger på min arm, levererar svaret ”live” genom att mosa in ännu ett Mariekex på bröstet….

Det blir genrep med den fabulösa Cecilia Blankens, jag ser till så att alla partners har det bra och undrar däremellan om alla goodiebags är på plats? Och var fanken har egentligen godiset tagit vägen?!

Och inte minst så försöker Miss Wågert hålla koll på alla 18 barn (inklusive sina tvillingar) och alla deras föräldrar som är här för att gå de två modevisningar som ska rivas av…

Man kan säga att det är lite hett om öronen minst sagt.

Mitt i alltihop så får jag en randig tröja tillkastad till mig. ”Alla mammor ska ha en sådan om man har barn som ska gå i visningen” skriker någon.

Jahapp…snabba ryck var det tydligen.

”Äh här är ju bara andra mammor så det är väl bara att byta om!” tänker jag.

Och det är då det händer.

Det tystnar tillfälligt till i hönsgården och kacklet liksom kommer av sig för några sekunder.

THE cock, ja alltså tuppen, anlände. Mitt i hönsgården.

Tuppen, alias Snickar-Björn från Äntligen Hemma som driver bcww var där för att också gå i visningen.

Jag kände ju igen honom sedan i somras sen vi träffades på Sannas 40 års fest. Och så har vi mailat en del under senaste veckan inför visningen.

Som ansvarig för hela tillställningen så kändes det därför helt naturligt att flyga upp och säga hej.

Det var ju bara det att jag inte krånglat på mig den där randiga tröjan än… Vilket jag i all stress missade..

Nähä nä, här snackar vi urtvättad och smutsvit BH, blek muffinsmidja….. Och cowboyboots till detta! Javisst!

”Man är naturlig, man är naturlig… försökte jag upprepa som ett mantra tyst för mig själv när jag hämtat mig och plockat bort skämskudden.

Kanske lite för naturlig bara….