….eller skitdagar kanske man skulle säga?!
Insidan har krampat totalt och det var flera år sedan jag hade en sådan dipp får jag erkänna.
Sist jag mådde så här var 2003 under mina sista veckor i skivbranchen. Jag skulle försöka stå upp för mig själv inför en totalt oempatisk mansschovenist till chef. Det gick sådär kan jag väl konstatera…
Orkar inte gå in på detaljer om vad som hänt men ledsen, arg och bara uppgiven känner jag mig. Jag var så här nära (ser ni min hand i luften nu som måttar en cm mellan tummen och pekfingret?!) att hissa vit flagg i går.
Saken är den att jag är förjäkla dålig på att göra just det. Att hissa den vita flaggan alltså.
Att ge upp.
Det är svårt när man inte vet hur man gör just den saken- när man bör ge upp alltså!
När är enough enough egentligen? Hur vet man det?Var går din gräns?
Men det kanske är nyttigt att få sig en snyting av livet ibland tänker jag.
Allt blir så tydligt då. Vilka som är vems vänner. Och familjen. Vilka som orkar lyssna och bära en när man själv är svag.
Tack Lotta, Sofia, Marie,Mamma och ni andra som lyssnat…
Och vet ni, mitt i den här trista sörjan så sa det pling plong på dörren.
Två trevliga karlar minsann!
-”Eh jaha ja…. Och ni söker?”
-”Dig.Charlotta Wågert”
-”Okej…. Det är jag det…” (Vad har jag nu gjort hann jag tänka?
Har vi kanske glömt betala någon Tv avgift eller så?!)
”-Du har glömt bort oss va?! Lidingö Tidning!”
Jamen just det ja…. Skoja inte att jag hade glömt att lokaltidningen skulle komma förbi och prata lite….
Lite oklart om vad och varför de sökt upp mig. Någon med ”Lidingöprofil och entreprenörskap” tror jag. Men kul såklart!
Det var bara att erkänna att jag glömt och sedan släppa in de två trevligheterna som var lugnet själva vilket var precis vad jag behövde.
Jag fick göra en 2 minuters ”quick fix-renovering” av utsidan och pausa kaoset på insidan ett tag.
Tror det gick bra. Det blev nog en ganska öppenhjärtlig intervju!
Kändes som det mesta kvittade just där och då…. Men det var verkligen smått komiskt att de dök upp som gubben i lådan och att jag helt hade glömt bort.
Hur orkar och hinner du med allt? frågade reportern.
Det var väl precis just det jag inte gjorde i går…. Men jag sa det som var sant för mig, och det är att jag inte är rädd för att misslyckas och att jag känner mig trygg i att jag alltid landar på fötterna somehow.
Jag tror det blir så även denna gång!
Skickar en styrkekram!! Livet är pest ibland och vet du vad? Det är okej att känna som du gör då… <3
Hoppas allt känns bättre snart! Massor av kraft och omtanke skickas till dig!
Älskar din blogg för att du är ärlig inte bara låtsas leva i rosenskimmer. Det är en ynnest att få följa med i dina vardagsbetraktelser. Kram!!!
Många varma tankar i din riktning Charlotta!
<3
Cecilia
Styrka och en massa pepp till dig! Kram!
Skickar massa pepp från london och måste bara säga att jag tycker du är grym! Älskar att du är så
öppen med livets upp och ned. Jag kommenterar aldrig på bloggar men tänkte att jag gör ett undantag för att du är så bra och vill skicka dig lite pepp från london. Jag är en svensk mamma med en 2.5 årig son och gift med engelsk man och bor och jobbar i london. Läser din blogg varje dag då jag gillar din stil i öppenhet och ärlighet. Inlägget när du berättade om er par terapi tyckte jag var sååå imponerande. Tänkte skriva en kommentar då men gjorde inte det…
Hoppas du inte behöver vifta med vita flaggan, om du behöver det så gör det isåfall när rasande känslor lugnat ner sig. Bästa feedback teknik tipset jag fått är att säga när du gör a så känner jag b. Alltså inte att säga ifall någon gör rätt eller fel men försöka beskriva hur någons gärningar får dig att känna dig. Och att våga vara svag inför den man är rasande på, istället för att rasa. Bästa grejen med skitdagar är att det brukar alltid följas av mycket bättre dagar då allt är relativt.
Lycka till! Pepp pepp från en london mamma
Tack snälla alla för snälla och kloka kommentarer!
Vilka klokare läsare jag har.
Har läst alla kommentarer flera gånger ska ni veta och går och spar på dem!!
Varmt tack! Kram kram Charlotta
Livet är verkligen en berg och dalbana. En stor kram till dig!
En jättekram kommer här! Tycker du är fantastisk och en förebild som roddar så mycket!
Ta hand om dig!
/Caroline