Ecochicas

Idag var gulliga Karin här och hälsade på!
Jag stod i trosor när hon kom, ungarna skrek, huset var upp och ner men Sigge hoppade iallafall rakt upp och gav henne en välkomnande blöt puss i ansiktet….. Det är ordning och stil på Familjen Wågert-Kiss minsann….

Karin har jobbat sen hon gick i skolan lite då och då för oss på Loppi. Också har hon passat Rufus en del.Synnerligen rar, smart och ambitiös tjej! Hade hon varit en produkt i en mataffär så hade hon haft en sådan där stämpel på sig som sa ”Bara naturliga, bra ingredienser”.

Hur som helst, nu läser Karin på Handels och ville komma och intervjua mig angående hur den nya generationen ska bemöta äldre människor (dvs sådana som mig…) och chefer för att få legitimitet i nya positioner på arbetsmarknaden.

Psykologi och management frågor alltså – heta ämnen som jag gillar. Och TYCKER mycket om!

Jag vet i 17 hur intervjun gick, jag babblade mest på tyckte jag…. Det slår mig hur oroligt höga krav många unga har på sig idag, det är en smula skrämmande!
Det där känner man ju igen men det här är på en annan nivå får jag för mig….. Någon slags superelit som riskerar utbrändhet redan vid 25 års ålder…
Och vad ska det då med alla pengar de tjänar? Just där och då, när de ligger där helt jävla sönderstressad, tomma och helt slut på insidan så funkar det ju inte att vifta med typ en miljon utbildningspoäng…. Trust me, jag vet och var sjukskriven i 1 1/2 år när jag var staxt över 30.

Jag vet att det låter så sjukt vuxet, eller rent av tantigt, men faktiskt: Hälsan är ju viktigast!
Den sjuke har ju bara en enda önskan eller hur?

Jag försöker tänka på detta själv. Ibland går det sådär ska erkännas. Men är du också en som ligger i som en iller på alla plan? Vi kan väl påminna varandra?
Vi måste tänka på att chilla i bland också…. Och ha kul!