Hon måste hem till Ungern ett par dagar. Hälsa på mamma, mormor och inte minst gå till tandläkaren!
Jag har så mycket att göra på jobbet så jag haft lite panik över att hon ska åka bort i 6 dagar men nu är huvudet inställt på det här.
Jag får göra så gott jag kan med jobbprylarna helt enkelt och mysa med flickorna i stället!
Det är ju såklart att föredra för tiden går så fort så fort i den här åldern….. Och jag vill vara där mest av allt. Och där. Och där. Och även där!
Hopplöst….
Nu hör jag min mamma tänka ”Ja, det var bättre förr måste jag säga… Inte höll vi väl på och stressade sådär inte? Måste du flaxa omkring som en galning, jag förstår inte…. Det är väl bara att säga till din kollega att du inte hinner just nu?”
Önskar bara att jag kunde bli av med det där dåliga samvetet för jobbet som hänger över mig (jag gör ju mitt bästa!) och faktiskt njuta istället…
Ja, det är väl det här de menar när det pratas om ”de stressade 70-talisterna”, ”i-lands problem” och ”jämlikhetens konsekvenser”…..