Ecochicas

Stackars Nikki har tandverk och är dessutom livrädd för tandläkaren. Halvbra kombo det där…

Mamma ställde därför upp och tog en röntgen och tittade lite bland t…..rollen.

Jag vet ju att man har en annan inställning till tandvård i många länder utomlands och Ungern är inget undantag.
Det är bara att titta på några av dem som jobbar i mannens arbetsstab. Unga killar med små svarta piggar i munnen… Det är hemskt att se och gör mig både förbannad, förundrad och lite ledsen faktiskt!

Mamma har ju varit med förr, hon är inventarier på folktandvården, men jag såg direkt att mamma fick en bekymmersrynka som heter duga när hon tittade på Nikkis bilder. Hon kom liksom av sig lite kan man säga. Till och med jag kunde se att det såg knasigt ut. Som en dalmatiner hoppat rakt in i munnen… Svarta fläckar överallt!

10 eller 11 hål och en tand som såg så illa ut att man inte vet om den går och rädda var facit. Vilken jädra mardröm!!

Jag försöker förklara allvaret för Nikki. Jag försöker förtvivlat förklara vikten av att borsta morgon och kväll, inte äta för mycket socker…. Hon nickar tyst och ser ledsen ut. Hade jag haft tandlossning på g så hade jag allvarligt tagit mig en funderare på att sluta röka men inte ens det verkar bita.

Jag känner mig alldeles tom på vägen hem. Vill inte kränka henne, vill ju hjälpa henne samtidigt som jag har lust att klippa till henne! Wake up liksom!!

Nu ska hon hem till Ungern snart och påbörja den här ”oundvikliga saneringen” som mamma uttryckte sig.

”Sanering”?!
Det lät lite kul även om både jag och Nikki fattar att det här är allt annat än kul och ”thumbs up” det här… Fy faro alltså!