Var det någon som såg straffläggningen mellan Sverige och Rumänien i VM 1994?
Detta kan ha varit Sveriges största och mest spännande sporthändelser genom tiderna. Hur som helst så är tv-bilderna när Ravelli räddar den sista straffen ett stycke klassisk sporthistoria och jag minns det som i går.
Just för att det var så oerhört smärtsamt spännande. När man inte vet riktigt var man ska titta eller om man ska titta. Man hoppar upp och mer från soffan. Biter i kuddar, på knogar, man tar sig för pannan, håller händerna framför ögonen och munnen, drar i hop ögonen och tittar lite, lite…. Och så upp och ner från soffan igen. Ta sig en tur runt soffan. Stanna upp och luta sig mot soffan…..så där håller man på som en stressad iller i bur eller något.
Vet ni känslan jag försöker beskriva ?
Anledning att jag skriver om det här är för att mannen tycker att liknelsen är så bra. Alltså det här hur jag beter mig just nu…. Det här nervösa. Det oroliga – som tydligen ”går honom på nerverna” just nu….
Ända skillnaden är att det är 2013 och jag försöker lägga av med att äta godis, socker och choklad på kvällstid….
Jag har slagit vad med min svägerska, som lider av samma åkomma fast hennes stavas Coca Cola.
Det är verkligen SÅ jädra svårt det här….men jag har ju lyckats sluta röka en gång i tiden, tagit mig ur ett nässpray beroende samt att jag haft en liten släng av shopping, fest, tränings och jobb beroende för ca 10 år sedan.
Så det här kan väl inte vara någon match, eller?!
Ni kan läsa mer om mig och det här med beroende om ni googlar på Charlotta Wågert. Då kommer det en artikel från DN som heter ”När bekräftelsen blir som en drog”.
Jag ställde upp på den för jag ville försöka inspirera andra att ta tag i sig själva.
Som alltid är det ju bara en själv som kan stå för en förändring. Jag är jätteglad för att jag tog tag i mig själv.
Vad hade hänt annars kan man ju fråga ?! Jag gissar att jag kanske hade suttit där i London med min feta lön, vältränade kropp och fortsatt känna mig ensam, missförstådd och olycklig samtidigt som jag tröstade mig med partaj och shopping….
Själviskt och att ta sig en närmare titt på sig själv och sin insida är en smärtsam- men himla bra början, är min erfarenhet.
Vad behöver du titta närmare på?
