Idag när jag nattade Rufus så läste jag som vanligt. Vi har en väldig massa böcker men han väljer ändå alltid samma böcker.
Och märkligt nog gillar han fortfarande ”bebisböcker” som Max och Totte. Totte bygger tror jag att jag, på riktigt, har läst 40 gånger.
Men idag var det ”Musse och Pluto som detektiver”. Sen släcker vi lampan.
Jag sover räv och har man tur så somnar Rufus nästan på en gång.
Det trodde jag att han gjorde i kväll också men så plötsligt så hördes det en liten stämma som sa i mörkret ” Mamma, du glömde säga som du brukar!” Hur menar du då undrar jag?
Du brukar alltid säga ”Godnatt min lilla särna (stjärna). Är jag inte din särna längre för jag slog dig med paraplyt i morse?
Jag förklarar att han alltid kommer att vara mammas fina lilla ”särna”. Och att särnor inte slår sina mammor med paraplyer….eller något annat heller för den delen.
Åh så gulligt! De funderar verkligen över saker man inte alltid tänker på… Fint!