Idag var det dags för ännu en kontroll av Rufus hörsel. Vi är mitt uppe i den här utredningskarusellen kan man säga.
Men jag och Rufus skuttade in på KS med positiva steg. Han är ju inte döv iallafall så jag har inte funderat sådär jättemycket på det hela får jag erkänna.
Rufus är så oroligt duktig, han sitter i över 40 minuter i mitt knä med olika lurar och hörappparater på huvudet.
Lurar som lurar – ibland så piper dem, ibland har de distraherande brus i lurarna och han sitter blickstill och lägger koncentrerat en kloss i en hög när han hör ett ljud. Han vill så gärna göra rätt märker jag.
Sen är det bildtest. På höger öra så sägen en röst i luren att han ska peka på hästen, på hunden, på blomman…. Rufus är fläckfri!
Sen kommer vi till vänster öra och jag kan knappt tro att det är sant. Rösten säger ”peka på blomman” och Rufus pekar på katten. Peka på bollen. Rufus pekar på bilden på stolen och börjar se väldigt osäker ut.
Han gör ”fel” på samtliga bilder och det knyter sig i min mage.
Precis där och då så går det upp för mig att herregud, han hör ju faktiskt inte. Min lille pojk har på riktigt en hörselskada.
Jag känner hur tårarna väller upp i ögonen. Doktorn märker det och jag känner genast att jag måste skärpa mig här så inte Rufus tror att jag på något att jag är besviken.
Efter ytterligare två mätningar av trumhinnans rörlighet samt ljudvågorna i vänster örat så konstateras det så att han faktiskt har en ”hörselnedsättning”.
Men doktorn gör så gott han kan för att gaska upp mig. Innerörat är inte skadat .
Och när vi testade hörappparater så gick det ju toppen med allt klossbyggande och mätningar.
Vi ska tillbaka till januari för ännu mer klosslyftande och tala vidare om det här med hörapparat.
Vi köpte en stor glass på vägen hem! Jag säger att han var grym hos doktorn, att jag är stolt över honom och att man är precis lika bra som alla andra barn även om man råkar höra lite taskigt på ett öra. Vet inte vad som är rätt eller fel att göra men jag känner instinktivt att jag skulle kunna nita någon som förhuvudtaget ens funderar på att reta honom på dagis….äh, inte måla fan på väggen!
Rufus gör det inte och då tänker inte jag göra det heller!
Vill så gärna ge er lite styrka i allt detta, Har haft hörapparat sen sent tonår och önskar att fler hade förstått hur illa jag hörde redan så tidigt. Jag missade så mycket för att jag inte hörde och för att ingen riktigt trodde att det var så illa. Så lyssna på ditt barn så kan inget bli fel. En hörapparat öppnar så många dörrar som jag inte ens förstod var stängda.
Tack snälla till er som själva är hörselskadade som hört av sig. Gulle er! Ert stöd och förståelse värmer verkligen.
Jag spar på era ord ska ni veta och lovar att hålla er uppdaterade!
Stor kraaam!
Jag är själv hörselskadad sedan barndomen och kan lugna dig med att det finns bra hörapparater idag och bra tekniska hjälpmedel. Om det trista skulle ske, att hans hörsel försämras under hans uppväxt (det får vi hoppas att det inte sker) så är det bästa att lära sig teckenspråk. För tekniken löser inte allt tyvärr. Det är mycket att tänka på kring skolgången osv också så det är bra att ni börjar titta på det redan nu så han inte får problem med att hänga med i skolan sen. Skolan är en bullrig miljö och hur mycket teknik man än har så funkar det inte alltid. Jag berättar gärna mer i mejl osv så kontakta mig gärna om du har fler frågor 🙂