Ecochicas

Man träffar så mycket kul folk på mässan, nya som gamla bekantskaper!

Jenny på Philips är en nya bekant som är urtrevlig! Hon stod och krängde nappar och bröstpumpar för fulla magar i dagarna tre. Deras nappar som lyser i mörkret är poppis här hemma!

Familjen Norrström med Mirka i spetsen, känd från Familjen Annorlunda på TV4, bloggar ju för oss på Loppi. Hon kom med make och hela barnaskaran och tittade förbi liksom modeoraklet Ebba von Sydow som har en ny bebbe i magen!

Sen var det Thomas på Skoda. Jag erkänner att jag har haft förutfattade meningar om dessa bilar. Jag vet inte varför. Jag har gått omkring och trott att det är någon slags ”värdo, rysk fattigmansbil”…. Jag veeeeet… skämmigt, snobbigt…och framförallt slött att inte ta reda på fakta innan man gör sin uppfattning.
Men nu har jag fått upp ögonen för dem minsann! De är INTE ryska bilar och de har samma motorer som i en Volkswagen har mamma nu betättat.
Vilket i och för sig luktar dubbelkoll lång väg….

Träffade även Mamas gamla chefredaktör, Anna Z, som numera rattar tidningen Allt I Hemmet. Jag och Kattis noterade att hon såg så cool ut…. Kanske man inte kan säga om oss…

En annan favvo är ju Micke på Active Kids. Han är bara SÅ snäll och go! Frågar alltid hur det är med barnen, mannen, hunden…. Han hade kunnat sälja vad som helst, Micke och hans gäng vill Loppi.se alltid hänga med!

Slutligen så träffade jag faktiskt en bloggläsare! Jajjemen. Stod och provade en tomteluva, som jag senare slog till påför 40:-, när hon plötsligt sa ”Jamen hej, där är ju du!”
-Va, tomten, eller vad menar hon?! tänker jag först.
”Men du, hur är det med Rufus? Och allt med dagiset?”.
Jag tänker ju aldrig på att det är någon som läser den här bloggen.
Jo, det gör jag visst föresten. För det mesta är jag jätteglad för det men i bland när jag ska berätta något för vänner så kommer jag bara halvvägs så avbryts jag med ett ” ja just det, det läste jag om på bloggen!”. Då tänker jag på det, ”Jamen just de ja’, det är ju folk som läser!”. Man glömmer lätt bort det när det inte är så många som kommenterar.

Ann-Marie som hon heter är iallafall jättetrevligt och vi pratar om ditten och datten en stund.
Hon sitter kvar på insidan på mig på vägen hem i bilen…. Tänk att jag, min familj, mina ord… mitt liv kan ge en annan människa ett par minuters underhållning va? Alltså jag tycker att det är STORT! Jag känner mig väldigt ödmjuk inför det måste jag bara få säga!
Tack Ann-Marie för att du påminde mig om det!