Det är så sjukt högt tempo på mässan. Och ljudnivån… Alltså det ÄR kul och jag vill gärna tro att jag är hyfsat drillad i det här med högljud atmosfär men man blir lite trött bara… Ändå så sov jag i ”sov sovrummet” i natt och är utvilad.
Längtar tillbaka till fredagens fika med Marie och <a href="http://www.premleena.com”>Premleena.
Det är så fina båda två och är några av de få som har förmåga att få mig att slå av på takten.
Kommer på mig med att vara där och då, närvarande, jag talar långsammare, lyssnar med öronen OCH hjärtat … Det är en skön stund.
Borde fika mer med dessa tjejer kan jag konstatera! Typ varannan dag eller nått vore nog bra för mig….
Men så är de ju yogalärare, missa inte Maries kloka blogg föressten på HÄR, respektive ”guru”…. Japp, Premleena har betytt väldigt mycket för mig. Hon startade kurserna på Bara Vara där jag var första gången för 11 år sedan.
Det var början på en lång och inre resa som varit så spännande och givande…. Och stundtals precis pissjobbig…. Det är inte alltid så roligt att titta ner i de där mörka hålen vi alla, mer eller mindre, bär på . Än mindre ”deala” med dem.
Eller bara att titta närmare på sina mindre smickrande sidor och tillkortakommande….ack så tröttsamt och ibland smärtsamt men jag rekommenderar alla att gör det.
Det är enda sättet, enligt mig, att förstå sig på sig själv och bli hel… Därmed inte sagt att jag har alla ”bollar i hinken” jämt och ständigt. Långt därifrån. Jag trampar i klaveret i tid och otid…ganska ofta till och med.
Men idag har jag en inre verktygslåda som faktiskt är grym! Den är.jag väldigt stolt över och har slitit hund för att uppnå. Faktiskt.
Och där, i min lilla ”verktygslåda”, är Marie och Premis som två små muttrar i guld kan man säga!
