Ecochicas

Det var ju inte direkt som så att vädret hjälpte till igår… Var inte alls laddad när vi kom till Haga Parken men när vi väl stod där på startlinjen så tittade Ingen mindre än”tävlings-Charlotta” fram… Nämen, hallå där, long time no see, var har du gömt dig i typ 10 år?-kom jag på mig själv att tänka med förvånad uppsyn.

Denna delpersonlighet hos mig var tidigare väldigt eh….synlig och stark tror jag. Men sen runt 32, 33 så mattades den av… Antar att den också var trött på att tävla i det mesta. Men igår så var hon alltså där och ”tävlings -Charlotta” var ever so welcome…

Startskottet gick och vi var i gång… Lerigt och mycket folk men jag inledde med en av mina favvolåtar genom tiderna ”Run Free” av Candi Staton som fick mig att pinna i väg riktigt bra.

Första kilometern brukar alltid vara lite stel och seg sådär. Men Candi vet vad hon gör med Wågert och plötsligt så hörde jag en röst i mina ohyggligt otrendiga lurar som sa: ”Your current paste is 5. 53…. Va, sa hon 5 någonting?! Så snabbt har jag aldrig lubbat tidigare! Drog genast ner på tempot. Ville helst undvika det där pinsamma att man är så slut så man får gå på upploppet…

Håkan Hellström, Sister Sister, Norlie & KKV tog mig igenom nästföljande kilometrar. Men sedan hände det.

Lagom utanför Daniel och Victorias ”barre” så började jag bli trött. Ganska rejält trött… Kom igen nu Charlotta!! Bruce Springsteens ”Born To Run” fick mig att spotta i nävarna…kom och tänka på konserten i somras och mina ben insuper lite styrka och jädraranamma!
För f-n.. NU KÖR DU, DU ORKAR…. KOM IGEEEEEN vrålar jag för mig själv i huvudet!
Och det gjorde jag… Orkade alltså! När det var kanske 500 meter kvar så kändes det som om jag bokstavligen fick styrka från högre makter.
Det var som pappa var med mig. Jajjemen, hela vägen från himlen så hörde jag honom!

Precis som när han stod och skrek sig hes på tillrop som ”akta offsiden” alla otaliga gånger under uppväxtens fotbollsmatcher, så liksom hör jag hur han nu hejar på mig där från himmelen! Öka Lotta, heja heja!!

”Ena foten framför den andra”, ”ena foten framför den andra”… upprepade jag som ett mantra… Plötsligt så var det bara kanske 500 meter kvar och då kommer Tina Turner in i bilden. Eller ja, i lurarna.
”You’re simply the best”….sjunger Tina och jag känner mig som en sådan jäkla vinnare! Ståpäls!
Blir så till mig så jag ett tag funderar på att vinka till publiken…
Men istället så sträcker jag armarna upp i luften för mig själv när jag springer över mållinjen…..Tjoooo ho, jag gjorde det!!

Jag kommer in på plats 227 på en tid som är 28.36. Jag är själaglad!

Tänk att jag, som inte har tränat eller ens rört på mig på över två år, nu ha klarat 5 km på denna grymma tid!

Allting går mina vänner…. Jag gjorde min träningscomeback den 5 aug då jag sprang 1.95 km på 15 min… Och nu det här! Jag är kanske Topploppets allra gladaste löpare!