Vi var på tjusigt dop i dag. Trodde att det kanske skulle bli lite kallt och stelt, jamen ni vet, lite så där ”stift snofsigt” liksom .
Men det blev precis tvärtom. Sällan har väl en präst varit så mysig, kul och klok! Han fick oss alla att spontant sjunga ”Imse Vimse Spindel” med rörelser och alltihop!
Alla var väldigt rörda i kyrkan, på ett dop liksom, vilket jag tror är ganska ovanligt.
Jag kände inte en kotte på det här dopet (vänner till mannen) men bölade mest av alla. No news there then…
Det var farmorn I familjen som fick fart på tårkanalerna. Hon gick fram och skulle läsa en dikt i kyrkan och stannade upp mitt i dikten och fällde ett par tårar och förklarade för oss alla att det just hade slagit henne att det var precis på årsdagen som begravningen för hennes man hade varit i just den här kyrkan.
Ja, då var det ju färdigt för mig..
Flickorna hade vi klätt upp till tänderna i nya små sjömansklänningar. Söta som socker!
