Nä just det ja, det var cirkus Brazil Jack vi skulle gå och se. På Södermalm i Tantolunden..
Det är först idag, så här dagen efter, som jag har samlat mig lite för att skriva om vårt lilla äventyr.
För vill man vara positiv så kan man tala om kulturell stadsdel, folkliga transporter, spännande väderförhållande och mångkulturella möten.
Jag ska inte dra hela historien men vi lyckades iallfall komma till den där jä** cirkusen 1 timme och 5 minuter för sent då vi möttes av en rysk cirkusman som mer såg ut som en ex-con som skulle dra vapen i stället för att riva cirkus biljetter…
Jag var genomblöt efter ha vandrat hela Tantolunden runt i ösregn. Adressen till cirkusen? Ja, Tantolunden! Men du ska inte tro att det fanns en endaste liten pytte skylt på hela söder för det här evenemanget?
Behöver jag nämna att alla svettiga, tjejmilen deltagarna också skulle åka tunnelbana denna dag.
Det blir för mycket för mig! Jag blir som en 13-årig tonårstjej… Vilket mannen påpekar. Och då blir jag plötsligt som 12 år.
Ett tag kändes det som om jag bara hade två val- att själv bryta i hop totalt eller att eventuellt slå någon riktigt hårt. Det fanns visst ett tredje alternativ också: bita i hop. Är SÅ trött på det, tycker inte att jag gör annat…
Kulmen på denna otroligt misslyckade upplevelse var nog när vi gått i Tanto (dit jag aldrig mer ska vistas) uppför något berg i tron om ”komma rätt på cirkusen” som en man förklarat för oss. Vi står där på toppen i ösregnet och tittar på cirkustältet. Problemet är att det går inte att komma ner för berget utan vi får gå hela vägen tillbaka…
När vi väl passera massmördar ryssen i biljettkassan så hinner vi bara se en dam och hennes 12 dresserade hundar. Det låter helt sjukt men man ser inte hennes hundar, man kan liksom inte låta bli att inte stirra på hennes glittriga byxor. Men hur är människan klädd?! Hennes glittriga ”kameltå bralla” är så ”in your face” så det är precis omöjligt att titta på något annat och för första gången på hela dagen så kommer jag på mig att skratta….
