Just nu så rattar jag en helt sjukt stor bil. Jag har ett ”love and hate relationship” till denna skapelse. När vi åker till landet=toppen med ett 7-sittsigt ”shabrak” (hur stavas det?!).
När man ska in till stan och parkera så finns det däremot inga gränser för hur mycket jag avskyr den…
Hur som helst så verkar det inte spela någon roll om jag har en pytte bil eller en stor buss, det är precis lika mycket sopptipps-feeling för det. Förstår inte hur jag lyckas…
Det här är en av de grejerna som mannen är sjukt irriterad över… Jag menar att han jättegärna får ha det kliniskt rent i SIN bil vilket jag även måste respektera när jag åker i den.
Men han ska blankt strunta i MIN skräpiga bil, kaosaktiga garderob eller stökiga handväska…. Nästan varje dag öppnar han min garderob och suckar.
Efterföljande kommentar kan variera något med några är: ”Nämen vad faan Charlotta…. Eller ”Vet du, det är fan sorgligt vad du har stökigt..” eller favoriten: ”Alltså jag fattar inte hur du står ut och ha det såhär, jag skulle aaaldrig stå ut…”
Men herregud, STÄNG garderoben människa och gå och häng i din egna garderob som det ser ut som en seriemördare eller nått huserar över.. Allt i färgordning, perfekt vikta kalsonger, en speciell hängare för skärp…. Det kliar lite på mig varje gång jag tittar in där. Så därför gör jag inte det längre! Smart va?
Här hemma klagas det också på att min bil ser ut som en soptipp. Men se vad det inte klagas när någon av barnen spillt på sig och jag gräver en stund bland alla grejerna och drar fram en ren tröja i rätt storlek. Ha.Vi har ju fyra ganska små barn så då tarvas det lite extra utrustning ifall om det inträffar något man inte riktigt haft med i beräkningen.
Fast jag kan ju tycka att det är lite märkligt hur fort en renstädad bil fylls med diverse bra och ha grejer.
Kram Susan