Ecochicas

Sitter och bölar efter den alltid lika sorgliga ”Vid din Sida” som rullar på 3:an just nu… Det är tufft när en förälder dör, det vet jag allt för väl.

Har blivit så väldigt blödig numera, gråter för allt eller till ”a drop of a hat” som man säger i England… Undrar om det kommer som ett brev på posten när man får barn?!
Varsågod, ett stycke barn, en hög med oro och en kasse med tårar-voila!

Har haft lite av en hell kväll för övrigt… Fredagsmys? Sådär va’..
Rufus är inte riktigt i balans, det är nog inskolningen och nya dagis kanske?

Han kissade på sig i natt och fick ett enormt och sällan skådat raseriutbrott innan läggdags… Vände upp och ner på hela sitt rum, sparkades och slogs… Nya piratskeppet åkte i väggen och han var HELT vansinnig på oss (oklart vad) men han skulle flytta till ett ”annat land, byta ut sitt tråkiga rum och minsann bo i en annan familj”. Alla var dumma och till slut gick det helt överstyr och han började slå sig själv och säga att han var dum.

Herregud… Mitt hjärta höll på att gå sönder när jag hör honom göra så… Jag försöker lyssna, bekräfta att det är ok att vara arg, talar om
för honom att även om man gör dumt så betyder de inte att man ÄR dum, förklarar att vi skulle bli ledsna om
han flyttade till ett annat land….Samtidigt som jag måste vara bestämd och förklara att slå mig är verkligen inte okej!

Det tar en timme och få honom lugn men han somnar till slut på min arm till Nicke Nyfiken-saga och vi säger förlåt båda två innan han hälsar på hos John Blund…
Jag säger förlåt för att jag höjde rösten och skrek (piratskeppet kostade nästan 900:- spänn…) och han säger snabbt förlåt men jag vet att han fattar… No need to rub it in så att säga… Det verkar tufft att börja på ny förskola kan man konstatera!

Fast det vet man ju själv hur det är att vara ny på jobbet. Eller hur?
Man går där och stryker längst kaffemaskinen och hoppas att någon ska ta med en på lunch… Känns det igen?