Rufus är så fin mot sina småsystrar.
I går kom han dock för första gången bärandes på Franka över vardagsrumsgolvet. Trodde hjärtat skulle stanna för en sekund kan jag säga… Men förutom några få liknande initiativ eller att han ibland leker med tjejerna som de vore jämngamla (typ hänger sig i babysittern… Och släpper!) så är han otroligt gullig med dem.
Ingen svartsjuka här inte. Han har även, som den storebror han är, tagit sig tid och förklarar lite väsentligheter för Franka och Alba.
En dag stod han lutad över babystolarna och hade flickornas fulla uppmärksamhet.
”-Heeej hjärtat! inledde han med (direkt taget från mig)
”-Vet ni, ni kommer från mammas mage och jag kommer från mammas snippa!”. Franka och Alba lyssnade intresserat men om de förstod något är ännu oklart…
I morse hittade jag honom i spjälsängen. Inga direkta höjdarbilder medföljer tyvärr… Rufus är ”arg på ljuset från kameran” och ligger dessutom inte still i ens sekund..
Ha ha ha! Skrattade högt åt det här inlägget.. väldigt roligt! Han är ju för söt Rufus!