Har du lyssnat när dina barn umgås och konverserar med varandra?
Det är fantastiskt underhållande tycker jag!
Hugo och Rufus är bra kompisar trots att de är så enormt olika. Hugo är absolut den snällaste och lugnaste lilla kille man kan tänka sig. Det var han som satt och sög på ett kex hela vägen till New York när han var 2-3 år gammal … Inte ett ljud va’… För mig framstår ju en sådan tillvaro som någon slags utopi…
När Rufus och Hugo’s föräldrar ses kan jag avslöja att vi alla lite var och en till mans sådär, går omkring med lite lätt uppspärrade ögon och förundrad blick.
”-Men hur kan han vara SÅ lugn? säger jag och mannen till varandra. Hur gööör dom?!
Och de undrar nog vad Ruffan har svalt för batterier som aldrig tycks gå på halvfart…
Dessa raringar hade följande konversation för en tid sedan.
Hugo: ”Titta, vi har två våningssängar!”
Rufus: ”Jag har också en sådan faktiskt !”
Hugo: ”Visst är det SÅ praktiskt?”
Rufus: ” Ja, VÄLDIDT praktiskt!”
Ha ha barn är för härliga:) Min 5-åriga dotter är besatt av Barbie filmer och citerar ofta.
Häromdagen sa hon ”åh mamma den här maten smakade ljuvligt”
”förresten vad betyder ljuvligt?”
🙂