Ecochicas

Rufus knep rejält om min hand i dag när vi skulle gå in till nya dagiset.
Jag var också lite nervös, det här bara MÅSTE bli bra nu när jag lämnat stjärnorna på förra dagiset…

Det börjar mindre bra kan man säga… Barnen är utomhus och tar precis sin sista tugga på sin fruktstund innan alla sprids på utegården för lek. Kvar blir jag och Rufus som kniper min hand ännu hårdare nu.
-Nämen du, ska vi kanske gå och kolla på gungorna föreslår jag?
Där står en ung fröken som är inhyrd resurs. Hon frågar om Rufus kanske vill vara med och gunga. Han nickar tyst och fröken vänder sig om till barnen på de fyra gungorna.
”Får Rufus gunga med dig? ”frågar hon första barnet. ”Nää, jag ska hoppa från min gunga” svarar en lite äldre pojke. På nästa gunga sitter det en liten rödhårig tjej som meddelar att hon inte vill dela gunga. Punkt slut.

Det slutar med att ingen vill dela gunga med Rufus. Resursen vänder sig mot oss och säger ”. Oh vad synd… Ja, då får väl ni vänta lite då”.
Jättepedagogiskt….

Känner att det knyter sig i min mage.

Kan ju dessutom inte inleda med att börja gnälla tänker jag för mig själv.
Vi har varit där i kanske 20 minuter när vi börjar prata om tider.
De föreslår att Rufus ska gå mellan kl 9 och 16. ”-Alltså, jag vet inte… Jag har ju fått skriftligt godkänt från kommunen att jag få ska få ha honom heltid” försöker jag.
”-Jo, jag vet men det är så mycket kommunen säger och jag säger därför till dig att det är så mycket resurs vi kommer att ha”.

Jag kommer på mig själv att sakna Aurderys, Nisse och Paulas kärleksfulla och trygga sätt. Eller att byta ett par ord med Annika och My, tjejer man liksom gillar på riktigt.
Där förtroende och kompetens aldrig har ifrågasatts någonsin från min sida.

Äh, det blir nog bättre försöker jag! Och det blir det tack och lov.
Det finns mycket pyssel och grejer att göra inomhus. Jättefin kreativ hörna!

Det är dessutom ganska mycket ordning och reda och det tror jag är bra för Rufus. Och lite lugnare än på förra dagiset får jag för mig.
Nu är ju Rufus inte mycket för att rita eller göra pärlplattor och han frågar hela tiden när de ska gå ut men det kanske är bra att han får vara med lite lugnare barn?

Rufus säger iallfall att det var jättekul och ville inte gå hem när det väl blev dags och det är ju det viktigaste såklart.

Imorgon ska min mamma ta inskolningen och hon har känselspröna rejält utfällda… Ska bli jätteintressant att höra vad hon tycker!