Ecochicas

Är det någon mer än jag som i bland får tuppjuck på försäkringskassan?

Det här med ”anmälan” och ”ansökan”, är jag trög eller?, som inte förstår skillnaden.

Jag har noterat att stress är något som jag hanterar dåligt numera. Rent av uselt. Inte jobbstress, för det kan jag liksom påverka men t.ex teknikstress…

Som när datorn hänger sig. Jag blir vaaaansinnig!!
Eller på saker som jag inte kan eller förstår (ofta relaterat till teknik) som deklarationer, bruksanvisningar, manualer…. Oh jag får utslag på halsen bara jag talar om det! Det är som
om jag saknar en gen för att skruva i hop en Ikea möbel… Jag kan inte ens få ihop leksaken i ett kinderägg och på Rufus legosatser som är ” från 3 år”, Ja, det är ungefär så lång tid det tar för mig att få i hop det som är i legolådan..

Tror ni det handlar om någon slags bokstavskombination? I.D.I.O.T kanske?!

Och så har vi försäkringskassan… Måste PRATA med någon. Vill inte prata med någon präktig, jädra robot som heter Hanna.

Fick med tårar i ögonen och en röst i falsett tag i en trygg norrländska i går.
Man ska anmäla båda tvillingarna men bara ansöka för en i taget, man måste ha sladd för att söka bank id (och vad är den då?!), nej, lägsta dagar kan du först ta ut efter 180 dagar… Varför ska det vara så förbaskat krångligt?

Norrländskan ska dock ha all heder som lyckades få ner mitt löstläge, att ta några djupa andetag…. Och få ihop min ANMÄLAN (eller var den ansökan?!)
Hennes vapen? Sympati.
”Jag förstår att det här är krångligt för dig Charlotta”, ”Jag hör att du har det jobbigt Charlotta”. ”Ska vi fylla i allt tillsammans Charlotta?”
Snörvlande så kom jag på mig själv att plötsligt älska försäkringskassan…