På sommaren…. Ja,så känns det verkligen och det är lika ångestfullt varje år. Det tar exakt lika (skit)lång tid varenda år att städa och packa i hop allt. Och vi blir precis lika osams. Varje år.
Han tycker att jag är slarvig och jag tycker att han är omständlig till tusen. Och långsam..
Av förklarliga själ så har vi inte hunnit ägna så mycket uppmärksamhet åt Rufus. Sånt brukar kosta om man säger så… Och mycket riktigt, två minuter innan vi (äntligen) ska åka så hittar han ansiktsfärgerna och målar sig ett litet konstverk mitt i facet. Såklart så målas också sängmadrassen… Mannen som inte ens har ätit lunch och nu är klockan 18 blir på ännu bättre humör…. Not!
Iväg kom vi i allfall till slut… Vi ser ut som ett rockband som ska ut på Europaturné. Minst! Utan rockprylar då.
Varje år så frågar jag mig, var tog den här sommaren vägen? Börjar förstå Thomas Ledin (det trodde jag minsann aldrig!) som sjunger om att ”Sommaren är kort” och allt vad det är.
Bilden nedan är på vår packning och på Rufus egenpackade tillhörigheter. ”Bara det viktigaste mamma”…Sen var han klar för att åka deklarerade han!
Helt underbart inlägg, mitt i prick:)
Vi hade vårar lilla h…vete i slutet av förra veckan. Man är inte bästa kompisar direkt, när det väl är dags för avfärd. Det var och är alltid så sorgligt och vemodigt att lämna landet i slutet av sommaren. Blev sommaren så bra som man hoppats på, infriades alla träningsrundor, hann man träffa alla man tycker om, fick kroppen så mycket sol som den behöver för kommande vinter???
Väl hemma, ur askan i elden, tvätta packa upp och en massa trädgårdsarbete. För övrigt, känns det faktiskt helt okej!
Hoppas vi kan ses här uppe i Stockholm i stället, hade varit kul!
Kram
Exakt… mitt i prick kan man säga…. äter jättegärna en lunch Maria i stan, eller bjuder på en kopp kaffe här ute på Lidingö. Vad som passar dig bäst – maila mig på [email protected] och föreslå några datum som passar dig! kram så länge – hälsa man och barn!