Har ni varit med om att en hel by liksom gått in i ett ”komalikt” tillstånd? En slags kollektiv baksmälla?
Så var känslan här i byggden under gårdagen. Sen om det var vädret som bestämt sig för att gå i moln (igen!), dagen efter tennisfesten eller det faktum att det var sista dagen på semestern för många, låter jag vara osagt.
Det kändes både lugnt och skönt men samtidigt lite skrämmande…
Och mitt i allt hade Rufus som sagt kalas!
Det blev ett lite udda kalas med regnet som låg och lurade och en slagen skara föräldrar (framför allt värdparet…).
Vi orkade inte ens göra fiskdamm inser jag nu skamset, utan delade ut påsarna.
Idag är vi alla pigga igen dock. Jag och tjejerna hade randigt morgongos!
Pappa Levente är i Stockholm och jobbar och jag har inga planer alls på hela veckan… Underbart!
