Ecochicas

Okej. Vad är nu detta för något tänker jag samtidigt som jag spanar in min bakdel bra mycket mer noggrant än vad den är värd.
Jag har bra ben, men sommarens extrakilon och det faktum att jag just nu vilar mina ögon på säkert 200 stora prickar (som rejäla myggbett) fördelade över min rumpa och nedre ben får mig osökt att tänka på den skivade salamin från det lokala charkuteriet här i byn…

Har jag fått en allergisk reaktion? Av vad? Ska jag ringa Antisimex?!

Ringer istället sjukhuset i Ängelholm och får en tid en timme senare.
Sitter i väntrummet när jag plötsligt ser en vitklädd man skynda förbi. Jag hör att han bryter på danska. Oh nej, jag dööööör…Såklart så är det värsta snyggdoktorn!

”Ja hej doktor, du förstår jag var ute i Båstad i går och kom hem så här… Om jag kan dra ner byxorna? Javisst…

Äh fan, jag gör’t bara inte hinner jag tänka innan en medelålderskvinna ropar mitt namn! Hurra, det har alltså två doktorer på en lördag på en liten distriktläkarmotagning? Jag är mållös.

Testa City akuten i Stockholm, där verkar de ha 1 läkare för 200 patienter typ…

Läkaren tittar på mina prickar. Hon fattar inte heller hur de kommit dit. Men hon tycker att det ser ut som bett.
Någon förbannat envis och ettrig liten mygga eller nått. Den kanske hette Rufus till och med?!
Hur som helst, får lite krämer och anti-kli tabletter… Sen åker jag och min lilla babianrumpa in till fina sommarstaden Ängelholm och njuter av sol, egentid och en stor hamburgare!
Tanken har slagit mig att ta en bild på ”my read end” så att säga eftersom jag fortfarande har svårt att tro att någon läser den här bloggen och Inte minst för den är eh, ”quite remarkably” för stunden… Men nähä, så kul ska vi inte ha mina vänner!