Orkade inte skriva något blogginlägg i går kväll.
Ruffis hade nämligen sovit en timme på dagen. Förödande. Absolut förödande!!
Det var precis störst omöjligt att få honom i säng. Tro mig, både mamma och jag försökte.
Läsa saga x 5, sjunga sånger x 30, massera ryggen, hota med att ta bort lördagsgodis, ignorera helt (omöjligt eftersom han röjde som en tornado… Vi snackar att tavlan på väggen till och med åkte i backen!) sova i soffan bredvid mamma, mamman sova säng med Rufus, mormorn sova säng med Rufus, kolla i-pad i sängen, sova mammas säng, sova på loftet….till slut så sa jag bara: ”Du, nu går JAG och lägger mig. Gör vad du vill!”
Då gick han snällt och la sig… Älskade lilla skitjobbiga unge!
