Ecochicas

Mannen var ju inte direkt på topp i morse kan jag säga men lite lugnt krabbfiske var inga problem!
Vi trodde alla att det skulle ösregna i dag men solen hängde där och lös så fint hela dagen. Wonderful!

På eftermiddagen gjorde vi det vi gör bäst. Fikar! Bara tanken på den där vågen som står dammig under sängen i sovrummet får mig… Ja, vet inte… Tydligen inte träningssugen iallafall…
Mitt ”sommarprojekt” ser ut att bli mer av ett höst projekt…

Kvällen avslutas med grillning. Och såklart så kollar jag och mamma på Kronprinsessans på tv!
Vad hade Agnes som annars är så söt gjort med ögonen förresten?!

Nu sitter jag här i ett nedsläkt hus och tittar på någon liveshow med Beyonce på tv.
Känns som evigheter sen (vilket kan ha med att göra att det är just evigheter sen) som jag och min dåvarande kollega Sandra släpade runt Destinys Child med Beyonce i spetsen i Stockholm för att spela in Z-tv och göranågra intervjuer.. Väldigt få intervjuer minns jag.

Det här var precis i början av deras karriär och inte många kände till tjejerna och folk gäspade i telefon när vi ringde och erbjöd intervjuer till tidningarna.
USA kontoret var dock eld och lågor och min kollega Anders var känd för sin grymma koll på RnB artister, så vi bestämde oss för att satsa på de här tjejerna.
Det var ju ett ganska bra beslut kan man säga så här med facit i hand.
När jag ett par år senare avancerade till samma roll som Anders så var man inte alltid lika lyckosam… Slängde ut marknadsföringspengar på skivor som man helt säkert trodde skulle sälja i Sverige… Men nähä.
Och så har vi dem som man missat… ”- Vilken skit, bara för det funkat i USA så behöver det ju faktiskt inte funka här i Sverige! Titta bara på Kenny G… enorm i USA men säljer inte ett ex i Sverige bla bla bla…”
Det argumentet använde jag bland annat på en artist som heter Anastasica. Minns ni henne? Henne gick det ju hyfsat bra för sen kan man säga…
Jag förstod med tiden (det här var på 90–talet!) att jag skulle lämna det här med RnB artisterna till Anders, Lee och Sandra som kunde ”spotta” t.ex att Fugees skulle bli en enorm succe efter fyra toner på förhandscd. Jag hade aldrig några RnB-öron…
Däremot indie-eran med Oasis, Suede, Travis…..Där var jag stark!
Är så stolt över tavlan jag har hemma från Oasis, den enda jag tror jag kan ha uppe and get away with it om ni förstår. Alla guldskivor och sånt är så fruktansvärt ”tacky” och heter man inte Anders Bagge så låter man dessa bäst vara nerpackade.

Tavlan är liten och i svart vitt. Det står ”Thanks for Beeing part of the story” på den… Har den uppe för den påminner mig om obetalbara minnen, allt jag fått förmånen att uppleva, resa, alla spännande möten… Jag ler varje gång jag går förbi tavlan!

Förutom att jag har hälsan i behåll och mina barn såklart, så är mina 11år i skrivbranschen det jag är mest tacksam för so far i mitt liv.
Jösses vad jag blev nostalgiskt nu…tack för det Beyonce!