Utflykter är kul! Med tvillingar får man ibland ”tvinga sig” att hitta på något, det är så lätt att man gömmer sig bakom mantrat ” jamen du vet, vi har twins, vi kommer ingenstans!”.
Visst, det är lite råddigt att komma i väg, men man får rulle även på det också.
Man mår bra av att då och då röra sig utanför huset som familj.
Idag åkte vi in till Båstad. ”Sitt still i bilen Rufus så ska vi åka förbi Danska glassbaren sen!”. Han satt som ett tänt ljus kan jag säga…
Det är tennisveckan i Båstad och det kryllar av pikétröjor… Men jag tycker att det är ganska trevligt får jag säga så länge jag slipper slå på Pepes med 20 åringar dränkta i champagne.
(Och ja, jag vet att jag också hade partajat där, på precis samma sett om jag var 20…. Dränkt i någon billig cava eller nått kanske?)
Jag har ett annat mantra som jag kört med en tid nu. ”Alltså, det är ju inte så länge sedan jag fick barn. Tvillingar du vet! Tar det därför lite lugnt med träningen se ru….”
Mindre snack och mer verkstad skulle behövas där. Idag lufsade jag därför runt en lite runda på mina slitna joggingskor (från svunnen tid..).
Om det gick bra? Jovars. Jag överlevde ju. Men det känns som en 90 åring lätt hade sladdat om mig… Men jag är nöjd iallafall! Kroppen höll i hop och alla måste vi börja någonstans. Själv är min utmaning att faktiskt VÅGA börja träna igen. Att lita på kroppen.
Kanske låter konstigt men det har varit sådant fokus på att inte få missfall och ta hand om knoppen och låta kroppen vila så den (kroppen alltså) har blivit en fegis… Jag hoppas att idag var ett steg i rätt riktning!
