Idag kom mama med ett nytt nummer och där dyker jag och twinsen upp minsann!
Har jag SÅ många rynkor är det första som slår mig? Men äh, det blev bra!
Först ville de plåta mig som höggravid men det ville inte jag… Dels för jag tycker att elefantbilder passar bättre i djurtidningar men kanske allra mest för att jag inte vågade lita på till 100% att det faktiskt skulle komma några bebisar.
Varför jag ställde upp? Jag tänker att om jag kan inspirera en enda person där ute som kämpar med att få barn, toppen!
”Sex efter klockan kan bli hemskt” står det med stora bokstäver….
Jag visst sekunden jag sa det att ”jaha ja, där har ni rubriken…”. Mannen tycker att rubriken var… sådär, kan jag säga.
Jag vet att det är många där ute som har bra mycket längre resor än oss. Som min kompis som gjort 10 Ivf försök, 3 äggdonationer och rest över halva världen för att bli gravid. Och nu 42 år gammal, efter äggdonation nr 3 i Ryssland så sitter det! Hon är nu i vecka 21. Fantastisk!
Om det är någon som surfar in på min blogg efter artikel och just nu är mitt uppe i det här så vill jag bara påminna dig om, i all välmening, att det är bara du och ingen annan som vet när din resa tar slut. Man är färdig när man är färdig så att säga. Efter ett Ivf försök eller efter 15 stycken.
Så strunta i alla människor som säger ”Borde ni inte ge upp nu” ? ”Orkar ni verkligen fler försök?”, bara du har svaret där.
Jämför dig inte och döm inte någon.
Man ska nog akta sig för att ge tips och tricks i en sådan här situation. Det är stundtals så oerhört tufft… Hopp och förtvivlan huller om buller. Jämt ska man ladda om och vara positiv. Och all den här längtan… Vad ska man göra av den?!
Jag själv vilade tryggt i tanken att på något sett blir jag mamma. Kanske inte på det sett jag hade tänkt från början men idag finns det så många alternativ, adoptera, Gud mamma, bonus mamma, mamma i en stödfamilj… Det funkade för mig att tro så.
Och tro mig, jag VET big time hur extremt lyckligt lottad jag är idag och att det är lättare att sitta här och vara cool nu. Men jag har länge varit där kanske du som läser det här befinner dig just nu. Jag håller tummarna för dig ska du veta.. Som bara den!
Så sant så…ett jättebra inlägg, ser fram emot att läsa tidningen. Ha en skön helg med söta familjen 🙂
Jättefina bilder på dig och flickorna……misstänker att du fick personlig
leverans av tidningen:)
Helt rätt. Man vet bara själv. Vi hade en ”kort” resa. Det tog bara 2 1/2 år men usch så tuffa år!
Började läsa din blogg i och med födelsen av tvillingarna. Gillar det du skriver.
Ska se om artikeln går att läsa på nätet. För det känns ärligt talat inte så kul att köpa Mama när man inte är gravid. Väldigt fint skrivet här i alla fall. Det går fram väldigt bra att du förstår i vilken situation man kan vara, även när man, som du, till slut lyckats bli trebarnsmamma. Är så avundsjuk på dig och hoppas att jag hamnar där också nån dag. För jag är också övertygad om att jag någon dag, på något sätt, kommer att bli mamma. Jag tror det är en övertygelse man måste ha inom sig, för att det ska funka.
Tack för ditt fina inlägg – det är helt ok att vara avundsjuk och mycket förståligt. Men inte ge upp – det kommer att gå, på ett eller annat sett. Det vet jag. Jag hejar på dig i det tysta, det gör jag verkligen! Stor kram