Ecochicas

Glädje och sorg…

.. Känslor som ligger nära varandra eller hur?
Man gråter en skvätt och sedan skrattar man, för att sedan klämma ett par tårar till. Så var det ungefär i dag när jag var och träffade U på Radiumhemmet. När jag kom så fick hon medicin och mat rakt in i magen. Hon börjar gråta direkt när hon ser mig och jag sätter mig bredvid henne och håller hennes hand.
Tittar henne länge i ögonen och vi bara vilar i det faktum som råder… Att här sitter vi och allt är så knasigt… Vi ska ju göra sällskap hem från spännande business middagar och drömma om vad vi ska göra när vi cashar in när vi säljer våra bolag! Vi som brukar skämta om att ” vi måste nog bygga kylrum för alla pälsar”…
Vi ska ju inte sitta och prata om peruker som kliar och vi ska absolut inte prata om hur jävligt det här är… Ändå är det så just nu. Det värsta är inte att se alla som ser så fruktansvärt sjuka ut på avdelningen, det hade jag förväntat mig.
Det värsta är att se hennes rädsla i ögonen. Hon är förlamad av dödsångest och jag kan inte trösta hur gärna jag än vill.
Så jag kramar handen lite hårdare i brist på ord.
Ironiskt nog så kommer jag på att just i dag så är det 5 år sedan pappa dog.
Vi avslutar mötet positivt och kommer överens om en ny målbild. Iskallt rosevin nere på vår altan i sommar.
Själv så åker jag hem till familjen där det vaknas toppen middag för att hylla pappa.
Vi vet att livet kan ta slut snabbt så det gäller att leva här och nu! Sagt och gjort: det är måndag, perfekt att liva upp den med finglas och lite äkta skumpa!
Vi äter exakt den mat som pappa älskade. Susanna har till och med köpt två stycken coco coco’s till kaffet och givetvis åt vi vaniljglass med krossad chocklad. SÅ pappa!
Det blir en fin kväll med många skratt. Så härligt att se att Nikki verkar trivas också. Hon har haft en tuff uppväxt men verkar målinriktad och vill verkligen leva och är nyfiken på allt. Hon tittar nyfiket på laxen och havskräftan (nytt för henne). Hon har bestämt sig för att inte missa en endaste chans som gör henne lite mer erfaren. Och kanske lite rikare på insidan.
Vad gör du för att bli rik på erfarenheter?

20120604-232152.jpg

20120604-232159.jpg

20120604-232209.jpg

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jenny

    Åh, jag gråter oxå en liten skvätt. Livet är sååå orättvist. Jag hoppas att din vän kommer att sitta med dig på altanen i sommar å dricka rose……även sen kommande somrar i många många år!
    Härligt att ni firar er pappa så!
    Stor kram

  2. Jenny

    Ja, vilka kontraster det kan vara och vad härligt att ni fick avsluta mötet på ett positivt sätt och att du även fick en mysig kväll.

    Jag såg ofta till att då jag lämnade sjukhuset och Majas pappa tog över, så tillät jag mig att få skratta och fortsätta livet, för det fortsätter ju trots allt utanför de där vita väggarna.

    Jag hoppas att ni kommer att kunna ta det där glaset Rosé på din altan i sommar! Håller tummarna hårt.

    Kram