Fin fina dressar från Polarn O.Pyret! När jag fick dem så minns jag att jag höll upp dem och tänkte ”till hösten” för det var så stora!
Tiden går så fort, det blir så tydligt när man blir äldre… Och när man har småbarn!
Är det något som stressar mig så är det just detta att livet liksom verkar ha en förmåga att rinna i väg… Livet ligger där i ytterfilen och bränner..och själv håller man till i snigelfilen och söndagsåker medan man ”silvia-vinkar” till dagarna som passerar i raketfart…
Har så mycket jag vill göra, se och uppleva… Känner dessa stressande vindar som flåsar mig i nacken snudd på varje dag. Vad gör man åt sånt? Kan knappast öka mitt tempo kan jag tycka..
Senast jag fick ett sådant där ” med guuuud vad tiden går moment” var när jag var på entreprenösmiddagen och de sa att det nu var tre år sedan starten. What, tre år sedan?? Kändes, på riktigt, som typ ett halvår sedan jag gick med i detta gäng… Men tre år! Kom på mig själv att stå med öppen mun..
Lev livet fullt ut mina vänner!! Var sanna mot er själva. Lättare sagt än gjort (jag vet) men vi får hjälpas åt att påminna varandra…
