Solen strålar och vi har alla våra vänner runt omkring oss. Alla dessa har valt att vara med och fira denna, för oss, stora dag, fantastiskt!
Tänk att jag fick fler barn, tänk att det gick till slut och tänk att jag nu har T.R.E barn… Det är fortfarande ofattbart och så svårt att ta in tycker jag!
Vilket ansvar, vilken glädje och vilken gåva…
Jag går dock inte in på allt det där när jag och mannen hälsar alla välkomna. Jag tror att alla redan vet och förstår att vi vill visa upp dem och fira.
Och så var det ju det här med att inte kunna fälla ett par tårar lite snyggt, det verkar helt sonika inte vara något som jag fixar så numera så undviker jag gärna saker som kan trigga i gång mitt ”snor och krokodiltårs-systemet ” som lätt blir överansträngt..
Flickorna föddes 5 dagar efter prinsessan Estelle,nu har vi dop 5 dagar efter henne och vi har 5 faddrar precis som hon! Måhända att vi inte har så mycket blått blod som rinner i våra ådror men vad som känns extremt kungligt är att vi har vår vänskapselit samlad på ett bräde!
Jag är, på riktigt, överväldigad över alla presenter! Tyckte jag hade tänkt på allt men hade helt glömt att folk såklart kommer med paket. Något presentkort har vi därför inte hunnit fixa så vardagsrumsbordet för rycka ut.
Snälla svärmor har lagat tårtor för hela Lidingö tror jag… Mums!
Dubbelvagnen står parkerad mitt bland oss och flickorna sover gott.
Jag gillar egentligen inte större tillställningar (om det inte är mina egna då jag själv valt gästerna ha ha!) eftersom jag tycker att man tappar i kvalitet då på maten, förmögna att fokusera, att lyssna och vara närvarande, utrymme… Du märker att jag fyllt 40 va? Men man hinner liksom inte prata med någon om något vettigt. Men det känna fint att ha alla där bland oss, en dag som detta.
Trots all rose som slinker ner så hinner jag faktiskt stanna upp
och känna….. ja… tacksamhet tror jag det är.
Bättre bilder kommer men här är några snabba.
