Ecochicas

…men inte riktigt än. Fortfarande så ligger sommaren i sin linda med kanske är det som allra vackrast nu?
Vår lilla by utanför Torekov där jag är uppvuxen på somrarna har inget med Båstads glam eller Torekovs societets klientel att göra.
Här det bara… Landet liksom….
Fortfarande så slumrar den här lilla sommarpärlan. Fotbollsplanen är full med maskrosor och högt gräs, sommaraffären är fortfarande stängd och nätet på tennisbanorna är inte upp än.
Det är något magiskt så här tidigt på morgonen. Orört och stilla. Men ändå intensivt då man hör allt så starkt, varenda fågel som kvittar, varje våg som slår nere vid havet… Eller varenda grön plätt Sigge ska stanna och lukta vid. Hans nos åker upp och ner, upp och ner i raketfart och ibland så kommer en lång utandning om det luktar extra gott.
Fattar inte hur han pallar att nosa på en miljard grejer och dessutom lyfta på benet efter varje gång…
Sånt här ger mig energi! Varenda steg känns som jag fyller på och tankar upp mitt själsliga konto av kraft, syre…
Men det var fanken vad alla har jobbat på gräsmattorna i de olika trädgårdarna! Inte ett grässtrå står ju snett!
Där har vi lite och hämta hem kan man säga.. Vi kanske kan börja med att klippa gräset?