Idag var det avslutning på Rufus yoga på YogipalVet inte vem jag är mest stolt över, bästis-Marie för att hon är en sådan fantastisk bra barnyoga lärare (det är som att gå på en föreställning!) eller min lilla Ruffis för att han gör sjöstjärnor, träd, hundar, grodor, fjärilar och allt vad alla de olika positionerna heter på löpande band.
Ett sött tvillingpar är Rufus yogakompisar och de pratar oavbrutet. De avbryter stackars Marie i varannan mening men hon har en ängels tålamod. Men vips så kommer ”Sat Nam” fram… En liten gubbe som Marie trär över handen och sen pratar hon med mörk, allvalig röst… Alla barnen lyssnar direkt.
Jag funderar på att adoptera Sat Nam..
