Ecochicas

Nu har tjejerna blivit två månader och jag landar mer och mer i verkligheten dvs att jag faktiskt har tre barn där två är flickor. (trodde verkligen att jag skulle stå med björnligan och tre killar!) Att dom är tvillingar. Att de är mina. Och att de är här för att stanna… Underbart!
Det är klart att omställningen är jättestor men faktiskt en vårfläkt mot att bli förstagångsmamma vilket för mig var en chock utan dess like!
Ta in hjälp, förbered så mycket du bara kan i form av allt från blöjor till Ikeas frysta bullar så du är fika beredd. Och tänk på att du inte ska försöka hinna med så mycket, så kommer allt att gå bra!
Ska jag säga som far runt som en dåre … men jag är nog lite skadad där.
På det stora hela så är det dock inget jag rekommenderar när man fått barn. Att fara omkring som en galning alltså.
Ibland är jag jättestolt över mitt driv och min energi som jag inser stundtals faktiskt är ganska ovanlig. Det har hänt att jag tittat mig omkring och själv blivit förundrad och tänkt: Hur fanken hinner du människa ?!
Nu har jag kommit dit att jag landat i att jag är sån här. Det ligger i min personlighet. Och det är ok.
Men det finns stunder,ska jag erkänna, då jag känner precis tvärtom. Misslyckad… och avundsjuk på de mammor som säger fullständigt nöjda: ”Jaaa.. Här sitter jag i typ amningskoma, blickar ut över några träd och snusar bebis!”
Då vill jag också vara så och känna mig helt nöjd med det. Det låter ju så skönt! Men det är så mycket jag vill… Så snart är jag på språng igen. Som tur är så finns det stunder då jag stänger av helt. På eller av. Det är jag det!