Nu har det hänt igen!
Rufus är TOTALT orädd för hundar vilket ju inte är så konstigt eftersom han inte vet något annat än att ha fyrbent sällskap i form av Sigge som hela familjen älskar varenda hårstå på.
Rufus har återigen rusat fram till en kopplad hund utanför affären och jag har precis fått honom att tvärnita 1 m framför hunden då jag skrikit på håll ”- Rufus staanna! Du fåååår inte klappa okända hundar utan att fråga! Alla hundar är inte snälla som Sigge förstår du!”.
Jag springer fram till Rufus och hunden med andan i halsen och hinner precis se Rufus sätta sina små händer på sina knän. Och så böjer han lite på sina knän, lutar sig framåt och lägger huvudet på sne och tittar hunden i ögonen och frågar: Är du snäll? Får jag klappa dig?
