Jasså, det var alltså fler än jag som tänkt fördriva denna röda måndag med ett besök på Skansen….
Man måste nästan skratta åt det. Det är typ en miljon människor här känns det som, det pratas varenda språk som finns i världen runt omkring oss (dock ej svenska), det är enorma köer till allt och alla föräldrar gör så gott de kan för att hålla humöret upp och åka ” bara en gång till” i ormen uppe på nya Lill-Skansen.
Jag fryser så jag skakar trots att jag tycker att jag klätt mig ordentligt.
Varför gör jag så här?! Jag vet ju att jag avskyr kyla och mycket folk. Och ändå är jag här. Skansen är underbart. Fast i juni en tisdag förmiddag när man nästan har stället för sig själv…
Det enda som värmer är Rufus skratt och hoppla steg. Han tycker det här är toppen!
