Ecochicas

Jag har en vän som går igenom en mardröm just nu. Hon har en nyfödd hemma, hennes första, och dessutom ett stålbad framför sig med 28 strålgiftsbehandlingar innan sommaren…
Vi har sms:at till varandra sen i början av året eftersom hon har svårt att prata men nu har vi talat i telefon för första gången på evigheter.
Det var så fint att höra hennes röst! Många tårar… så oerhört rädd och sårbar. Såklart.
Vi pratar om vikten att kunna njuta av det lilla. Att kunna vara närvarande, vara här och nu. Om tacksamhet och att inte ta något för givet. Vi bestämmer oss för att påminna varandra om allt det här framöver.
Vi pratar också om hur märkligt det är att en del vänner bara försvinner när något så här svårt händer. Vi upplevde samma sak när min pappa dog. Pappas bästa kompis, vad hände med dig? Du hörde inte av dig en enda gång under alla år…. Väldigt märkligt.
Jag förstår att det inte alltid är så lätt att veta vad man ska säga. Men tänk på att du aldrig stör, det är upp till den andra om den vill svara eller inte. Och fortsätt att höra av dig då och då även om du inte får något svar.
Man kan tex säga att man inte vet vad man ska säga eller göra men att man tänker på den. Ibland så behövs inte ord. En klapp på kinden. En kram. Många är rädda att själva bryta ihop och vet du, det är också ok. Att visa tårar är inte fel, det kan vara fint och gråta en skvätt ihop är min erfarenhet. Men värj aldrig för sorgen och försvinn inte, det är så smärtsamt för den som redan har det tufft.
Så har du någon som har det svårt nu eller kanske är ensam, ta dig tid och skicka ett litet påsk sms. Kanske träffar du mottagaren mitt i hjärta och bjussar därmed på ett leende, lite tröst….eller vem vet, din lilla handling kanske ger någon annan lite styrka eller hopp. Inte så dumt eller hur?
Då ska jag passa på att önska dig, ja just DIG, en härlig påsk! Ta hand om dig…. Och har du en pissdag (vilket vi alla har ibland) så tänk på att ”this too will pass”… Som min kloka vän Marie alltid säger till mig.