… Slutade i katastrof kan man säga. För första gången så skulle Rufus ha en kompis hem från dagis.
Hans ständige vapendragare Sebbe som är 5 månader yngre var mannen för denna premiärhändelse.
Dom här två små buskillarna har följts åt sen Sebbe vad lite över ett år och har alltid haft en speciellt förhållande. De bråkar och ligger ständigt i luven på varandra men ändå så dras de till varandra som små magneter. Båda är känsliga, fysiska och hyfsat lika karaktären ” den vilda bebisen”…
Rufus har varit så övertänd över det faktum att Sebbe ska komma hem och se hans syskon och hans nya rum så när det väl sker så får han fullständig tillt i huvudet.
Han far omkring som en flipperspelskula här hemma. Sebbe hänger så gott han kan. Det gråts, skrattas, springs, puttas och tjafsas i ett. Min och Sebbes mammas vision om att låta killarna leka på övervåningen så vi kan snusa bebis och tala om relationer över en kopp te i köket går om intet kan man lugnt säga… Rufus domderar och vill inte bjuda på kaka, inte visa sitt rum och till slut så puttar han Sebbe ner för trappan… Vad är det med honom undrar jag?!
Sebbe går till slut hem vid 17 tiden och 17.12 så somnar Rufus framför tv’n och är helt utslagen..
Sebbes mamma skickar ett sms dagen efter till mig. Sebbe har tydligen vaknat mitt i natten och yrat om att han vill åka hem till Rufus igen…
