Fanns det inte en tv serie som hette så en gång i tiden?! Hur som helst, det går sådär att sova kan jag säga.. Jag luktar ”sjukhus” efter ha tvättat mig med den där operationtvålen. Rummet som varit vårt hem sen 15 maj är sådär kalt som det blir när man har flyttat ur alla sakerna…. Ligger och lyssnar till finaste lilla Rufus snarkningar. Han snarkar verkligen högt! Är man tillräckligt sömndrucken så kan man få för sig att det är en vuxen karl som sover ruset av sig i just Rufus spjälsäng. Har hittat mannen en gång i hundkorgen görandes just detta så man vet aldrig. Mannen är på kontoret och jobbar dock. Shit vad han har slitit sista tiden, han ser helt färdig ut stackarn’!
Bebisarna i magen sparkar som bara den. ”Så här på slutet så brukar man sällan känna rörelser från tvillingar pga platsutrymme” står det i boken.Verkar finnas massa plats i min mage för här är det rena rama Wallmans Salonger. Klackarna i taket! Jag är speciellt nyfiken på tvilling nr två. Den har kört sitt eget race från början. Ligger såklart på tvären, sparkas som bara den. Liten och ettrig! Barnmorskan har suckat varje gång det ska tas hjärtljud för den har busat och sett till så vi fått gå och göra ultraljud i stället och där har i sin tur nästa läkare suckat för att den vägrat ligga still och därmed blivit svår att mäta….varje gång!! Måste vara en färgstark liten själ får jag för mig. Tack alla vänner och familj för sms, pepp och hejarop inför i morgon! Sov så gott!
En röst i natten…
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.