Ecochicas

Hur det står till? Jaaaa du… Man kan lätt konstatera att vänta tvillingar, vara 40 år och tjockare än Globen är… Eh, sådär. Inte en klockren kombo. Är det dubbelt så jobbigt? Nä, det skulle jag inte vilja påstå, inte alltid iallafall. Men stundtals extremt och allmänt fascinerande! Den här inledande fullkomliga hets ätningen. Som bullemi utan att kräkas. Tänk när jag hörde mig själv säga ” du, jag kan ta två big Mac” på drive in mc d’s i Ängelholm i somras.. 6 kg från vecka noll till vecka 7. Och sedan toppform fram till v 22. Sammandragningar vid minsta lilla ansträngning var det som gällde sen. I v25 så var jag lika stor som jag var med Rufus i v.40. De ÄR jobbigt. På plus sidan står intakt rygg, inget illamående, inga stretchmarks eller så och efter inledningen med vikten så har det helt vänt, har bara gått upp 12 kg.Och givetvis familj och vänners engagemang och omtanke! Jag är inte så bra på att ta emot det men jag njuter som bara den i smyg. På minus kontot står: Kan knappt gå alls numera pga sammandragningar, nästäppan sedan 5 månader tillbaka, sover dåligt, vidrig halsbränna, trött, har svårt att ta hand om Rufus och tålamodet är inte det bästa. Vidare består garderoben av typ 10 mjukisplagg och vill typ slå alla människor som i mitt tycke luktar konstigt. Vad är då stora skillnaden mellan att vara gravid med ett barn och dessa två?Dessa sparkar enormt mycket mer. Rufus bara hickade hela tiden. Jag känner mig coolare och finare denna gång. Jag är mycket nöjd med mitt beslut att snitta denna gång, ser fram emot att åka till bb! Förra gången var jag livrädd. Längtar ännu mer denna gång. Även om tvillingar kommer att bli sjukt jobbigt initialt så vet man ju nu att det blir totalt mörker i ett halvår framöver. Hej då världen socialt liv och hej hej sömnlösa nätter och gå i samma pyamas i en vecka… Är mer förberedd mentalt denna gång. Tror jag iallafall…